I onsdag när jag var ledig åkte jag och Sarah upp till Skäckerfjällen som ligger på andra sidan av Åreskutan. Vi åkte tidigt, när morgondimman fortfarande låg över Åresjön. När vi kom upp till Konäs camping parkerade vi bilen och startade vår tur där målet var toppen av Suljätten. Dimman låg fortfarande lite mystiskt över byn och det var så vackert, tyst och fridfullt. På håll kunde vi höra bjällror från fåren som gick och betade på ängen nedanför.

Suljätten kallas även för "näsan" och varför den gör det kan ni läsa på denna sida http://www.kallbygden.com/dev/right3.asp?page_id=186&org_page_id=186 Det är en mycket rolig saga!

Jag hade läst mig till att det skulle vara ca 3 km till toppen. Det började med att vi gick vilse... eller rättare sagt så var leden inte så bra markerad från campingen. När vi till slut hade hittat ut på en skogsbilväg så visade kartan att leden skulle fortsätta tvärs över vägen men vi såg ingen led... gick in i skogen för att leta en stig, men ingen stig fann vi. Gick ut på vägen igen och följde den ett par hundra meter och så såg vi en skylt till Lillvallen, en liten fäbodvall, som låg på vägen upp. Vi tog den stigen och vägen där var snitslad så det var lätt att hitta. Efter en timme var vi framme och vi tog en liten kortare pause där för att sen leta vidare efter leden som vi skulle på. Kom ut på skogsbilvägen igen! och bara 50 meter bort visas en skylt mot Suljätten, 3 km!! Men va fasiken, skulle det inte vara 3 km från campingen?! Vi hade ju kunnat gått vägen upp också istället för att tjorva på i skogen. Ja ja, det var bara att fortsätta knalla... Varmt väder hade vi fått också vid den här tiden, vi svettades som gnur... Kom upp på ett kalhygge och då såg vi berget! Det såg stort och brant ut! Det gick ganska fort ändå att gå upp, ca en timme. Sista biten var mycket brant och jag tyckte det var jättejobbigt eftersom jag fortfarande var lite förkyld. När vi äntligen uppe så fick vi vår belöning! Vilken magisk utsikt! Fantastiskt vackert! Tur hade vi med vädret iaf. Sol, molnfritt och varmt! Dessutom inga mygg =)

När vi gick ner igen var vi inte ensamma längre, vi mötte ganka många vandrare. Det gick fort att gå ner. När vi kom fram till Lillvallen upptäckte vi att de flesta hade tagit bilen dit och parkerat efter vägen! Det var givetvis så vi skulle ha gjort men men... inte så konstigt då att leden inte var markerad från byn om ingen använder den. Ja ja... vi gick vägen tillbaka och det gick betydligt fortare. Åt vår lunch på stranden innan vi fortsatte vore kosa mot Kålåsen. Stannade i Kallsede och köpte en glass. Väl framme tog vi först en liten sightseeingtur i lappkapellet. Det var så litet och mysigt som låg uppe på en lite höjd i början av byn. Därefter hittade vi en Blomsterled som gick på en liten bit tills det blev för mycket myr. Inte var det så många fina blommor heller... jag hade ju förväntat mig orkidéer av olika de slag men det var mest bara ängsblommor. Eller så är jag för dålig för att känna igen blommorna?!?

Vände och gick tillbaka till byn iaf. Åkte ner till vattnet för att kolla läget och där hittade vi en lämplig brygga där vi lade oss för att sola och bada. Sjön där hette Äcklingen =) Det var otroligt skönt att svalka av sig efter denna mastodonttur som nästan tog knäcken på oss ;)

På vägen hem stannade vi till i Kall och gick på auktion. Vi hittade inget speciellt så vi åkte efter halva tiden ungefär. Mycket folk var det där iaf. Det är ett populärt utflyktsmål på sommaren där man träffar mycket folk och fikar gott!